Modeller för åldrande och sjukdom

2008-05-23

Inom området Preklinisk forskning/transgena modeller arbetar Swedish Brain Powers forskare med att skapa och studera djurmodeller för åldrande och för neurodegenerativa sjukdomar.

De djurmodeller som utvecklas är företrädesvis möss vars arvsmassa förändras på olika sätt. Dessa genförändringar gör att djuren får skador eller sjukdomar som liknar motsvarigheter hos människan. Möss är praktiska att använda som modeller av flera orsaker. Bl a därför att det tekniskt sett är relativt lätt att förändra deras arvsmassa och för att de förökar sig snabbt. De biologiska likheterna mellan mus och människa är stora. Till övervägande delen har vi samma gener, de gener som skiljer oss åt utgör bara ett fåtal procent av hela arvsmassan.

- Det är inte lätt att se skillnad mellan mus- och människoceller i mikroskopet. Men självklart finns det olikheter som man måste ta hänsyn till när man använder djurmodeller för mänsklig sjukdom och mänskligt åldrande. Bl a av det skälet måste man t ex alltid testa en ny behandling på flera djurslag innan man prövar att ge den till människor, säger Lars Olson, professor i neurobiologi vid Karolinska Institutet och samordnare av Swedish Brain Powers forskning på detta område.

Den djurmodell för åldrande som skapats bygger på hypotesen att åldrandeprocessen orsakas av mutationer i cellernas mitokondrier (kallas ofta ”cellernas kraftverk”). Forskarna har tagit fram en mus med en genetisk förändring som gör att mutationer i mitokondriernas DNA ansamlas i mycket snabbare takt än normalt. Denna mus uppvisar då tidigt många olika tecken på åldrande. Inom Swedish Brain Power studeras hur cellerna i hjärnan hos musen påverkas.

Andra djurmodeller skapas för att öka kunskaperna om Alzheimers sjukdom. Det sker genom genförändringar som leder till att mössen utvecklar sådana sjukliga förändringar i hjärnan som är typiska för Alzheimers sjukdom. På så vis letar forskarna efter bakgrundsorsaker till sjukdomen och efter möjliga behandlingar.

Den tredje typen av djurmodeller är möss vars arvsmassa förändrats så att de får en sjukdom som har stora likheter med Parkinsons sjukdom hos människor.

Genförändringarna stör mitokondriernas funktion enbart i de celler i nervsystemet som producerar signalsubstansen dopamin. Forskarna använder djurmodellen både för att klarlägga hur Parkinsons sjukdom uppstår och för att pröva olika sätt att behandla sjukdomen.

Forskningen på djurmodeller sker efter etisk tillståndsprövning och står under strikt veterinärtillsyn för att minimera lidande hos djuren. Lars Olson framhåller att denna typ av forskning ofta leder till stor medicinsk nytta:

- Det finns ingen viktig sjukdomsbehandling som används idag och som inte har föregåtts av djurförsök. Djurmodellerna ger oss enormt mycket viktig information som inte går att få på något annat sätt.