Att skapa hemkänsla – viktigt och svårt
2010-03-17
Inom äldreomsorgen och demensvården har kommunerna på senare år satsat en hel del på att få särskilda boenden att se mindre institutionslika ut. En tilltalande, hemlik miljö har kommit att anses som betydelsefull för de boendes livskvalitet. Nu presenterar forskaren Hanna Falk en avhandling som visar att detta antagande är en stark förenkling.
- Känslan av att höra hemma är livsnödvändig för alla människor. Om svensk äldrevård ska vara bäst i världen får vi inte fastna i att tro att en hemlik fysisk miljö räcker för att skapa den känslan, säger hon.
Hanna Falk är knuten till Institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Sahlgrenska akademien vid Göteborgs universitet. Hennes studier har bl a finansierats av Swedish Brain Power. De visar att de renoveringar som genomförs för att de äldre ska få en mer attraktiv boendemiljö till och med kan påverka de boende negativt. Inte för att de inte tycker om den nya miljön utan för att renoveringsarbetet kan upplevas som störande och stressande.
- Självklart måste fastighetsunderhållet skötas. Men man måste vara mer realistisk när man planerar det. Man måste vara förberedd på att renoveringsperioden blir en tuff tid för både personal och boende. Kanske behövs extra personal under den perioden för att underlätta, säger Hanna Falk.
I en studie följde hon en grupp äldre personer (medelålder 88 år) vid ett särskilt boende som renoverades. Hon jämförde dem med en kontrollgrupp vid ett boende som inte renoverades. Studien visade att de äldres livskvalitet och välmående efter renoveringen hade minskat jämfört med hur de mått före. Någon sådan nedgång fanns inte i kontrollgruppen. Några andra förändringar till följd av renoveringen såg forskarna inte. Omvårdnaden upplevdes inte på något annorlunda sätt efter än före renoveringen.
Tolv av de äldre intervjuades om sin syn på upprustningen. De uppskattade att boendet blivit mer estetiskt tilltalande och tyckte bl a att den gemensamma matsalen blivit fin. Ändå föredrog de fortfarande att äta på sina egna rum, trots att de saknade gemenskap med andra.
I en annan studie studerades en grupp äldre som fick flytta till ett annat boende medan deras ordinarie boende rustades upp. De jämfördes med en kontrollgrupp. Studien visar att flyttningen hade flera negativa effekter för de äldre. Deras välmående minskade. Intervjuer visade att de äldre upplevde flyttningen som påtvingad och utanför deras egen kontroll. Hanna Falk påpekar i avhandlingen att det behövs särskilda planer för att mildra de negativa effekterna av sådana här flyttningar och att sådana planer ofta saknas.
I ytterligare en studie undersökte hon vad det är som gör att en del äldre trivs med tillvaron i det särskilda boendet medan andra känner sig rotlösa. Slutsatsen blev att det finns olika strategier för att kunna trivas. En är att knyta an till den nya platsen och få den att kännas som hemma. Det kan bl a ske genom att man skaffar sig nya vänner bland övriga boende och att man inreder sitt rum så att det påminner om det gamla hemmet. Det är också viktigt att få ha en privat sfär, att kunna stänga dörren om sig och få vara ifred. Det är viktigt att personalen respekterar detta behov.
En annan strategi är att se ”hemma” som någon annanstans och det särskilda boendet som ett ställe där man mer temporärt äter och sover.
- Även den strategin fungerar bra för dem som använder den. Det viktiga är att ha en platsförankring någonstans i världen, förklarar Hanna Falk.
- De äldre som vantrivs på det särskilda boendet saknar ofta platsförankringen och har fastnat i att sörja förlorade förmågor, att man har blivit gammal och behöver hjälp.
Hanna Falk framhåller att personalen behöver vara bra på att stödja de äldres strategier för att acceptera sin situation och skapa en känsla av att höra hemma någonstans.
- Personalens attityd till de äldre och bemötandet är oerhört viktiga. Personalen behöver se de äldre som jämlika med dem själva och kunna bemöta dem med lyhördhet och respekt.
